frågor får svar: kärleksproblem, kurslitteratur & adidasskor.

februari
"Åh velat ha Soap & glory grejerna men vet du vart man kan köpa det från Sverige? :)"
jag har köpt dom på boots i london och dublin men jag tror minsann att boots har börjat shippa till sverige nu! googla upp boots international. puss puss!
 
 
"Amanda! kan inte du göra en liten guide hur du fixade din youtube, typ hur du fick in din blogg i rutan där upp med instagram och soundcloud? din är så fin och bra gjord!"
tyvärr orkar jag inte det, men det är väldigt enkelt. dessutom har youtube egna hjälp-guider och instruktioner! in och pilla så ska du se att det mesta är väldigt logiskt och förklarande upplagt! lycka till!
 
 
januarijanuary
"Jag undrar vad har ni för kursböcker? Har för mig att du skrev nån gång att dom var bra :)"
jag gissar att du menar i kursen digital grafik och illustration? vi har ett par stycken men de jag har köpt är svensk illustration - en visuell historia. den är jättebra!!! vi har också texten med extra allt av lars melin som jag verkligen gillar. och så har vi the fundamentals of illustration. 

 
december
"Hej, alltså dina skor är goals men kan inte hitta dem någonstans typ! Vart hittade/köpte du dina? Såå snygga!"
hej och tack! jag köpte dom på en skoaffär i london och har tyvärr inte sett dom i sverige. än! kanske går de att beställa från adidas hemsida? kram!
 
 
möbler
"Heeej Amanda, här kommer en fundering från mig till dig som jag hoppas att du vill svara på trots att det kanske är lite personligt..? 

Du har ju nämnt några gånger att i början av ditt och Filips förhållande var han superkär i dig, men du var osäker och visste inte om du vill gå in i ett förhållande pga omständigheter. Jag är just nu i typ samma situation, förutom att det är jag som står på andra sidan: jag är superkär i en kille och jag vet att han tycker om mig, men ändå går allt så långsamt och han känns så tveksam och jag blir gång på gång besviken av hans brist på engagemang för vårt förhållande. 

Så min fråga är väl typ: Hur lång tid tog det för dig innan du insåg att Filip var The One? Och vad gjorde han under tiden, liksom: gav han dig mkt utrymme och space så du insåg att du saknade honom och ville ha mer, eller var han hela tiden närvarande och ivrig att träffas så du förstod att han hade känslor på riktigt? (Det jag undrar är egentligen den klassiska: SKA JAG SPELA SVÅRFÅNGAD ELLER EJ?) Har du, i egenskap av "den osäkra", några tips till hur jag ska bete mig, i egenskap av "den tvärsäkra"??? 

Jag skulle bli så tacksam för svar, alla mina kompisar verkar tycka att jag ska ge upp den här killen men jag VET att vi är ment to be, och det enda som håller hoppet uppe ibland är just tanken på att du och Filip är Det Perfekta Paret trots en knagglig början. <333 

KRAM!!!"
 
hej hej! så rart att du vänder dig till mig/oss för hjälp. min och filips lilla kärlekshistoria började för över tre år sedan men vi har gjort vårat bästa för att tänka igenom hur det gick till. för att göra en lång historia kort: jag och filip träffades under höstterminen när jag gick i trean och han i ettan. jag lade märke till honom rätt tidigt, tyckte att det var något särskilt med honom, men viftade bort det. någon gång samtidigt såg han mig och blev blixtförälskad. månaderna gick och i december började vi umgås flitigt tillsammans med vänner. vi började smsa till varandra och fastän det pirrade varje gång skulle jag ju inte bli kär. jag förstod att filip tyckte om mig ganska tidigt och en natt klargjorde han också det. han berättade allt han kände för mig och jag kunde då inte besvara känslorna för att jag stängt undan mina så intensivt. men han fick det sagt och jag var så förtvivlad och samtidigt så jäkla lycklig. 
 
efter att filip berättat vad han kände började vi umgås själva. halvtimmar efter engelskalektionen som blev till hela kvällar, jag som då sjöng på kulturskolan gick alltid hem till honom innan jag tog bussen hem, och fastän jag aldrig skulle bli kär så kunde jag inte förmå mig själv att åka hem. vi kunde umgås tillsammans med vänner och det på riktigt blixtrade mellan oss för att det kändes så mycket - ändå var jag inte kär, jag skulle inte bli kär, fick inte bli kär. han och jag pratade mycket om oss men jag sa att jag ville se vad det ledde till. ändå ville jag ses, nästan precis hela tiden. jag var dock alltid rädd för att leka med hans känslor, att en dag inse att jag inte ville vara med honom, och hade ständigt dåligt samvete över det.
 
vi umgicks intensivt och sedan åkte jag utomlands i en vecka. jag hade då inte med mig min mobiltelefon, men när jag under någon kväll betalade några euro för att få logga in på hotellets datorer värkte det i hjärtat av att få skriva med honom igen. då började jag förstå att jag var kär i honom. när jag kom hem var det självklart. jag vet inte hur länge det tog, egentligen, men kanske högst någon månad. kanske var jag inte bombsäker, men då vågade jag chansa. och det gick bra, det gjorde det verkligen.
 
du skriver: "Och vad gjorde han under tiden, liksom: gav han dig mkt utrymme och space så du insåg att du saknade honom och ville ha mer, eller var han hela tiden närvarande och ivrig att träffas så du förstod att han hade känslor på riktigt?"
filip ville givetvis ses ofta, men han gav mig utrymme. han krävde aldrig något svar, även om han såklart undrade, och hoppades. natten då han sa vad han kände så avslutade han det med: "det gör ingenting ifall du inte vill vara med mig, jag är glad så länge jag får se dig". dock hade det absolut inte varit rätt av mig att umgås jättemycket med honom, hångla och spela att allt var jättefint för att sedan sticka därifrån efter några månader. 
 
om du känner det starkt inom dig att han är rätt för dig så kanske du kan vänta, men jag tror inte på att göra det för länge. han måste ge tillbaka till dig. du kan inte vara den som ständigt vill ha mer, som längtar och planerar om bara för att få vara med honom. du måste få bli bekräftad och sedan, när han insett vad han känner, så måste du få veta det i överflöd. jag har varit i en relation där jag väntade i evigheter, där jag gjorde allt, men sådant skadar. 
 
filip, som var i samma situation som du är nu, sa: spela inte svår. klargör vad du känner, visa det ordentligt. det tror jag också på. när jag fick veta vad filip kände så gav det mig trygghet, trots att jag blev frustrerad. men hans mod gav även mig mod att ge det en chans, och det blev ju bra. men! om han du tycker om fortsätter visa dåligt engagemang och fortsätter göra dig besviken är det inte värt det. 
 
ta hand om dig! <3
 
 
 
#1 - - Annie - lättlagat vegokäk:

Vilket fint svar av dig <3 Tycker inte heller att man ska vänta för länge! Det kan ta år innan man kommer över en sådan grej om den andra aldrig ger efter. Man förtjänar att bli kär i någon annan om det går för länge.

#2 - - alexandra:

Det var jag som skickade sista frågan, taaaaack så hemskt mycket för ett jättebra svar <3333 Ni har verkligen rätt, men det är ju SÅ läskigt att kasta sig ut och säga exakt vad man känner när man inte är säker på att den andra känner samma. Önskar jag var lika modig som Filip haha... En dag kanske! :)

Svar: Du vågar. Lycka till!!! <3
Amanda Jonsson

Upp