Äpplen och astrid.

 
Då var det lördag igen. Jag umgicks med ett par vänner hemma hos John och Lisa igår. Vi åt lite chips, drack någon öl, några bastade och snöbadade och då pratade jag och Jonas om Malmö och teater istället. Det var fint. Idag är jag jättesjuk igen. Eller 'jätte' vet jag inte. Men jag är hostig och ynklig och kanske någon grad varmare än vad jag borde vara. Så jag stannar här; jag äter äpplen och mackor i sängen och suger på citron-halstabletter.
 
Plus kollar på detta på svt play: Astrid. En dokumentärfilm i tre delar om hennes liv, från barnsben, genom krigen och hennes relationer. Och allt det hon skrivit, givetvis. Vad som inspirerat till Pippi och Emil och bröderna lejonhjärta. Väldigt fint gjort, och jäkligt intressant. Om ni inte har sett det än så gör det

En stor liten samling.

Here we go; ännu ett muminmuggsinlägg! Er önskan är min lag. <3
 
Dessa är mina äldsta muggar. Den rosa köpte jag först. 
 
Här är finmuggarna. Säsongs/limited edition-muggarna då alltså.
 
Jag har både sommarmugg.
 
Och vintermugg (i dubbel bemärkelse).
 
Denna min favorit. Så himla detaljerad och vacker. Toves jubileumsmugg! 
 
Och annars gillar jag mymlans mamma (och alla små små små syskon + lilla my som inte syns nu).
 
Såsdjuret och filifjonkan!
 
Too Tikki!
 
Och egentligen allihopa. På sitt sätt. Förutom att de är perfekta som en ordentlig kaffekopp eller mindre temugg är de även utmärkta att plantera blommor i. 
 
Jag har mestadels fått muggar (släkten vet alltid vad de ska köpa på födelsedagar nu mera!), men även betalat fullpris och ibland fyndat på loppis. Som billigast har jag hittat en mugg för en femtiolapp! Det är ett himla kap kan jag säga. Och om alla muggar blir använda? Tja... på mitt tjugoårskalas var vi över arton personer så då fick alla användas på en och samma gång i alla fall. Annars väntar de tålmodigt i köksskåpet på att bli druckna ur, en efter en. Gillar mina muminmuggar massor!

Om att skriva - och kursen jag läser.



Jag har fått flera frågor om skrivarkursen jag läser, om hur kursen är upplagd, hur det funkar att plugga på distans, om det var svårt att komma in och lite sånt helt enkelt. Det tänkte jag nu besvara!

Jag läser skrivande på Österlens folkhögskola, en kurs som sträcker sig över ett halvår. Både om hösten och våren. Kursen är helt och hållet på distans men med flera träffar med lärarna och klassen under året som är frivilliga att gå på. Kursen är upplagd som så att vi får en skrivaruppgift varje vecka som lämnas in veckan därpå. Alla blir tilldelade en skrivargrupp om 4-5 personer som då får läsa och kommentera de andras texter. Både ris och ros, såklart. Utöver det har vi även en litteraturlista där en har på sig ungefär två veckor på varje bok och sedan diskuterar böckernas innehåll med sin bokpratsgrupp om ca 10 personer. Och så rullar det på!

Jag tycker att upplägget är jättebra. Det är suveränt att få sina texter lästa och kommenterade. En blir ju blind för sin egen text och därför är det väldigt givande att höra vad ens skrivarkompisar tycker och tänker om det en har skrivit. Även om det kan svida till lite för en, speciellt om en är som jag och är lite dålig på att ta kritik. Men det är just det som gör det så lärorikt. 
 
 
Litteraturen är också en självklarhet eftersom att skriva handlar om att läsa. Allt jag kan om att skriva har jag lärt mig genom att läsa. Jag har alltid, per automatik och nästan lite tvångsmässigt, läst. Ibland sju böcker i veckan, ibland bara på mjölkpaketens baksidor och broschyrerna i vårdcentralens väntrum. Allt det läsandet har på något sätt automatiserat mitt skrivande. Det har varit dagböcker och skräcknoveller och klyschiga dikter men det är först nu jag insett att jag kan göra något mer av det. Och då känns denna skrivarkurs som en mycket bra start för mig. Jag har så många ord i mitt huvud men de kommer inte riktigt ut självmant än om jag inte har någon som säger åt mig att skriva. På samma sätt som jag läser per automatik, nästan tvångsmässigt, vill jag även skriva.
 
Jag vet inte riktigt hur svårt det är att komma in på kursen. I ansökan skulle en förutom betyg, CV, referenser och ett personligt brev även skicka in ett arbetsprov. "Visa hur du skriver på högst ett A-4". Det tyckte jag var jättesvårt men jag skrev, klickade på 'Skicka' och kom in. Vi är ca 40 personer i klassen och jag tror att lärarna sa att 150 personer sökte. Ganska många har läst kursen i höst och fortsatt även i vår för att de tyckt att den varit så utvecklande!
 
Nu har jag bara läst kursen i knappt två veckor men hittills trivs jag bra med det, och med upplägget som jag sa. Distans funkar bra för mig. Då får jag friheten att skriva var jag vill och när jag vill. Om det så är klockan tre på natten sittandes vid köksbordet eller i lunchruschen på något fullsatt café. Det enda jag kan tycka är lite trist är att jag inte har "fysiska" klasskompisar att hänga med och dricka öl med och så vidare, men samtidigt har jag vänner här ändå, utanför skolan, och så får jag lära min skrivarklass på ett annat sätt. Genom deras texter. Jag vet att många i kursen jobbar samtidigt (kursen är ju på heltid men det går ju sällan att skriva på heltid) men jag valde att ta lån och på så sätt kunna vara helt jobbfri ett tag. 
 
Som summan av kardemumman: att skriva och läsa går i andra hand och det är det denna kurs går ut på. Att skriva, läsa och bli läst. Vad det leder till sen får vi se, men om du gillar att skriva så tycker jag absolut att du ska söka till denna kurs i höst! 
 
PS 1. Lärarna är jättesnälla. Jag träffade dom i Malmö och fick sånt förtroende direkt! 
PS 2. Om du vill inspireras kan du läsa 'Så gör jag' av Bodil Malmsten. Jag blev tipsad om den av mina lärare och har precis börjat läsa. "Den här boken är en lärobok i en konst som inte går att lära ut, en handbok i konsten att skriva fast det inte går".
Upp