Sånt som förgyller:

Att få en omaka liten gräddkanna ur serien Adam (Gustavsberg) av mamma. <3

Den gör sig fin bredvid de andra mönsterexplosionerna ovanför spisen. 
 
Viktig information: idag klockan sexton trettio går jag på semester!!!! Lyckan!

Cupcakes, spökgodisar och karamellfärg.

Idag träffade jag Matilda efter jobbet. Vi köpte spindelnät och ansiktsfärg, handlade jättejättemycket godis och karamellfärg på willys och åkte sedan hem till oss för halloweenbak! Snorgröna cupcakes blev det, med en liten tvist av strössel och spökgodis (och tänder!) på toppen. På lördag ska nämligen jag och Filip ha inflyttnings/sambo/halloween-fest och det kommer bli sjukt kul!
 
Vad jag ska klä ut mig till förblir en hemlis. Men ni ska få se senare, hehe! *Ler mitt klurigaste leende*
 
Jo förresten - vi använde oss av Leilas recept: detta. Fast jag dubblade mängden florsocker och citron i frostingen, anväde små formar och hällde i säkert tusen droppar karamellfärg! Hett tips.

I London blev en del av mig kvar.



Ett vardagshej från en lite kvällsförvirrad och trött person i en gammal soffa alldeles för sent på kvällen. Trött. Det är jag hela tiden. Till och med fast jag sov nästan tolv timmar häromnatten. Jag är stundvis helt okej glad, stundvis nästan sprudlande och stundvis förbannad. Mestadels är jag ledsen och fylld av en evig prestationsångest. Sådant jag älskar har blivit jobbigt. Vi kan ta fotografering som exempel: att knäppa vardagsbilder går på rutin. Jag vrider om kamerans reglage med lätthet, trycker av bilden och justerar ljusstyrka och kontrast. Klart. Men att tänka utanför det går inte längre. Jag skyller på att jag är tom på inspiration, vilket jag absolut är då och då, men mest är jag bara rädd för att inte vara bra nog. Det går knappt att fotografera andra människor längre, i rädslan för att göra dom besvikna. Jag kan få idéer som jag inte törs testa för att jag är rädd att de ska verka konstiga. Till slut orkar hjärnan inte ens försöka längre. Det sorgliga är att fotografering bara är en av alla dessa himla saker jag älskar och egentligen vill göra. Och jag undrar bara: var sjutton tog min stora, livliga fantasi vägen?
 
Men det är också därför, just därför (nu blev det en jäkla massa "därför"), det ska bli så vansinnigt skönt att komma bort från mörka höstluleå i några dagar. Att hänga med bästis, andas in annan luft och bara göra sådant som inte är på rutin. Vi ska peppa varandra, ta hand om oss själva och ha de bästa sju dagarna på hela hösten. Ingenting känns mer behövligt än det. 
 
Hoppas denna resa kan skänka mig lite mod!
 
PS. Tack för att ni skriver så fina saker <3
(Jag kommer besvara era frågor så snart jag har tid)
Upp