Snälla berätta som du sjunger om något som vi två bara känner till.


Här kommer några bilder från mobilen i vanlig ordning. I måndags åt jag avokado till frukost och det är ju bara världens bästa grej. På eftermiddagen när jag hade mitt vanliga två och en halv timmarshål drack jag kaffe och fuldansade i skolan med Ewelina och Carl.
 

På tisdagen hade jag nutida konst men fyllde kollegieblocket mer med flygande rymdkatter än rysk kommunistisk propaganda och sådär. Efter skolan bibliotekshängde jag och åt bullar hos Calle med Joakim och Agnes. 
 

På onsdagen fick jag ett nytt mobilskal från Iconemesis, med kalaskatter på! Så festligt och fint. Det var eftermiddagen också för den delen. Vi hängde hemma hos Filip i flera timmar jag och flera andra bra personer, åt godis och drack te och sånt där. @filiplu har tagit bilden som föreställer Ewe, jag och systern min. Puss på dom.
 

I torsdags började jag morgonen på vårdcentralen för astmakontroll vilken gick suveränt och efter det var jag svart och svår i min nya och så gosiga vinterjacka. Jag åkte in till kulturens hus för föreställning och maxlunch med esteter. Sedan spenderade jag eftermiddagen med dubbla kulturskolerep och häng med både Tove och Ewelina.
 

I fredags övade jag på läxor på ostämt piano och åt så god greenburger till skollunch. Våra mattanter är fantastiska förresten, love them so much. 
 

Eftermiddagen spenderade jag med Ewelina. Vi vimsade runt på stan, hon fyndade sammetströja och så köpte vi naturgodis som ju är vår fredagstradition. Efter några timmar gick vi till skolan där favoritpojkarna mina, Anton, Calle och Filip repade och hängde där ett tag innan vi gick hem till Filip och jag lagade tomatsoppa till oss.
 

Resten av kvällen och natten spenderade vi hemma hos Lovisa och morgonen därpå vaknade vi i hennes källare. Och idag är det söndag och jag är så trött. Jag övningskör och spelar instrument och hinner knappt tänka på allt jag borde göra innan jag ramlar ned i sängen och fastnar i timmar. Men jag mår rätt bra också. Kaffe räddar liv, ni vet. 

Jag var ingen, du var aprilhimlen.

Befinner mig ständigt på en buss på väg någonstans. Till skolan, till kulturskolan, tillbaks till stan, från en vän till en annan vän, till max, till kulturskolan igen till en annan vän nånstans och så hem någon gång däremellan för att sova några få timmar och sedan ständigt vara på vift igen. Och även fast bloggande, plugg och andra måsten blir lidande trivs jag så bra med detta. Jag tycker så mycket om ständiga äventyr med personer minst lika knäppa som jag. Precis så som jag tycker om tomatsoppa och ingådda martensskor och att vara vaken hela nätter.

Jag är ingenting utan er.

Hurra, hurra, hurra säger jag till vänner som fotograferar så fint när min kamera mest bara ligger hemma och skräpar. Dessa två tog Linnea i fredags. På den övre syns Anton, Lovisa, jag och Filip och på den undre Linnea själv. Gillar, gillar, gillar er. Och livet knallar och går fortfarande för jag har äntligen börjat ta mig ur min inspirationella svacka! Plötsligt rinner orden ur mig och bildar meningar jag nästan tänker mig kan bli till låtar. Plötsligt börjar jag rita kaniner i stickade tröjor igen och plinkar på mina dammiga instrument. Kanske färdigställer jag till och med något skolarbete? Mest känns det bara lättande, att börja ha lust till någonting igen. Och när det blir för mycket finns ju fabulösa fredagkvällar, måndagsbio och tisdagskanelbullar med de personer som ständigt räddar ens liv. Och fyra koppar kaffe till frukost, det är rätt effektivt också. 
Upp