Om ord.


Det är så mycket jag vill skriva här men inte törs. Jag finner det här med att publicera text och bild på internet väldigt svårt. Jag menar - hur sjutton ska man blogga personligt men inte för privat när man allra helst vill dela sitt hjärtas innersta tankar med ett knippe lika förvirrade själar här ute i cyberrymden men samtidigt vill fly från andra själars dömande blinkar. Det är svårt, men när jag tvivlar - "bloggbart eller ej?" - skriver jag ned orden i mitt kartmönstrade anteckningsblock istället. Alla ord som flyger omkring i mitt huvud och låter sig fastna på randigt papper; om tomhet och nästan odefinierbar ångest skrivet från ett kallt stengolv någonstans varvat med ord om varma händer och fjäderlätta steg på sänghimlar. Citat ur låttexter som säger allt, långa listor om hur jag ska klara mig igenom trean utan att vilja skolka livet ut eller ord någon sagt till mig som är så vackra att hjärtat nästan lägger av. Allt detta skriver jag ned och så sparar jag det där, i mitt anteckningsblock, tills den dag då jag är tjugoåtta och lika världsvan som Sandra Beijer, minst, och känner att: nu, nu är jag redo att berätta om min tonårsförvirring. Tills den dagen får ni ta del av små, små, små fragment av min vardag genom ljusslingsbelysta fotografier och korta texter, men även det är ju en liten del av vad jag kallar liv. 
#1 - - Julia:

Länge kände jag likadant, jag visste inte vad jag skulle skriva som inte var för privat men ändå var något jag kände. Tillslut skapade jag en ny blogg och började skriva där istället. Utan att behöva känna någon oro över vad familj och vänner skulle tycka om det jag skrev, kan skriva det som är viktigt för mig. Det som jag samtidig vill dela med mig till andra.

Så det är mitt tips. Skapa en ny lite mer hemlig blogg där du kan skriva ned precis vad du tycker och känner. Prestations ångesten försvinner och man får uttrycka sig om det man bryr sig om.

puss.

Julia/Devined

#2 - - Becka [fotoblogg]:

Åh, kunde inte beskrivit min vardag & hela mig bättre just nu. Exakt. Exakt så. Exakt så jag känner mig, & som hela min värld kretsar kring. Så skönt att någon känner likadant. Så otroligt skönt. ♥

#3 - - Fanny:

Precis vad jag känner också! Att vara nästan 20 är inte lätt det heller...

#4 - - Olivia:

Agree! och skit fin bild

#5 - - Hanna:

Du har förmodligen redan hunnit flyga iväg till sommarvindar och bara ben och jag hoppas att du får det helt bäst i Spanien. Ja- sen, efter lovet, så måste måste vi ses. Finns så mycket prat vi måste ta igen. Jag tycker om dig så otroligt mycket hjärtat. Puss!

#6 - - ellen.:

så fint,så tänkvärt och så sant!
Men tack! för att du ändå delar med dej av det du delar med av! för bloggen är så bra! och Du Är Så Fin!

#7 - - Frida :

Får man fråga vart ifrån du fått din finfina ljusslinga ifrån? :) Jag har flera stycken, men ingen likt just den och jag gillar den ;)

#8 - - Mirjam:

Jaa. Det är svårt. Men fint var det med ett anteckningsblock. Och du, jag gillar din blogg.

#9 - - Ella :

Känner likadant! Vet inte vad jag ska lägga ut och då blir det så att jag inte lägger ut något alls.

#10 - - Wilma:

Otroligt fint, puss.

Upp