Om ord.


Det är så mycket jag vill skriva här men inte törs. Jag finner det här med att publicera text och bild på internet väldigt svårt. Jag menar - hur sjutton ska man blogga personligt men inte för privat när man allra helst vill dela sitt hjärtas innersta tankar med ett knippe lika förvirrade själar här ute i cyberrymden men samtidigt vill fly från andra själars dömande blinkar. Det är svårt, men när jag tvivlar - "bloggbart eller ej?" - skriver jag ned orden i mitt kartmönstrade anteckningsblock istället. Alla ord som flyger omkring i mitt huvud och låter sig fastna på randigt papper; om tomhet och nästan odefinierbar ångest skrivet från ett kallt stengolv någonstans varvat med ord om varma händer och fjäderlätta steg på sänghimlar. Citat ur låttexter som säger allt, långa listor om hur jag ska klara mig igenom trean utan att vilja skolka livet ut eller ord någon sagt till mig som är så vackra att hjärtat nästan lägger av. Allt detta skriver jag ned och så sparar jag det där, i mitt anteckningsblock, tills den dag då jag är tjugoåtta och lika världsvan som Sandra Beijer, minst, och känner att: nu, nu är jag redo att berätta om min tonårsförvirring. Tills den dagen får ni ta del av små, små, små fragment av min vardag genom ljusslingsbelysta fotografier och korta texter, men även det är ju en liten del av vad jag kallar liv. 

Du är en dröm, allting är drömt.

Befrias från tankar som tyngt luften likt regnmoln på en redan grå himmel, bockar av punkter på milslånga Att göra-listor och sista minuten-pluggar inför dubbla prov. Snart, snart, snart - snart får jag andas. På fredag flyger jag nämligen till Spanien och ägnar inga tankar åt annat än solskensfrukostar, att läsa vilka böcker jag vill på stranden och att spatsera runt i klänning och bara ben. Och mellan allt skolarbete och tandläkarväder tills dess gäller det bara att dricka extra mycket te i blåa soffor, att leva som i låttexterna, att skratta åt alltid lika kassa skämt(gärna vara de enda som skrattar dessutom) och att krama till armarna nästan går av. Sådär så att vi klarar av en vecka isär, jag och mina hjärtevänner. 

En instavecka igen.


Tonårsrevolten på skåpet och så en bild från i tisdags när jag, Calle och Joakim hängde i Piteå på kaosartad utbildningsmässa och runtom i stan. Gillar dom.
 

Semmelparty med Lovisa, Filip och Calle och sista kvällsfikat i sällskap med körkortsboken.
 

En körkortsglad Amanda och hemmagjord pizza till middag.
 

Den bestod av färska champinjoner, oliver, mozarella, paprika, lök, tomat, fetaost, västerbottenost och lite annat smått och gott och var bara så jävla god. Bild två föreställer gårdagens artonårsfika hos Denise. 
 

Jag och Matilda hade med oss en Krossa patriarkatet-kaka och det passade så väl för vad vi gjorde under kvällen. Tack för sjuttiofem sorters urgott fika och nya bekantskaper med strålande personer. Det var så trevligt och fint! Bild två har @frokendenise tagit och den föreställer mig, mitt hjärta Stina och fantastiska Agnes. 
Upp